Dagen efter Nara bestämde vi oss för att hålla oss till Osaka, för lite mer shopping! Under dagen blev vi guidade av mannen vi bodde hos ute i staden innan han begav sig och vi vandrade vidare på egen hand. Först besökte vi Tokyu Hands, där de hade väldigt intressanta grejer. Japaner har allt en skum humor! Dessutom fick jag reda på en ganska intressant sak denna dagen, nämligen att det är väldigt vanligt i den asiatiska kulturen att när en tjej är ute med sin pojkvän på shopping, så betalar killen allt! Är väl ganska praktiskt för tjejerna, antar jag.

 

Och just det ja, under vår guidning besökte vi ett manga ställe, med sju våningar! På de fem nedre våningarna hittar man allt en manga- och spelnörd (som mig) kan önska sig, dock köpte jag inget därifrån vilket jag nu i efterhand ångrar djupt... Måste ju också berätta att de två översta våningarna var väl mest för de mer perversa manga nördarna, nämligen två våningar porr. Hm, ja det var väl... intressant. Särskilt 3D-versionen de hade på skärmen intill kassan.

 

 

Vi höll oss till Namba shoppingdistrikt även fram emot kvällen, där det för min del blev frozen yoghurt för första gången (mums!) och förstås mer shopping! Köpte mig en tröja med en jättesöt katt på och öronhängen med tre delar, den tredje kommer användas så snart jag skaffat mig ett nytt hål, vilket bör vara snart! I Tokyu Hands blev det en del presenter till folk därhemma.

 

Efter en del tvister om vart vi skulle dagen efter bestämde vi oss till slut för ett besök till Osaka Aquarium, även kallat Kaiyukan. Har själv inte sett andra akvarium än den på Universeet i Göteborg så för mig var det väldigt spännande! Och så skulle jag ju få se en valhaj!

 

 

Det var väldigt fint i akvariet och jag fick se många arter jag aldrig sett förut, vilket var oerhört spännande! Mycket folk var där också så jag fick pressa fram mitt huvud bland folk för att kunna komma fram för att se något, tur nog att jag är lite längre än de flesta japaner och kunde se över deras huvuden emellanåt! Bilderna jag tog blev väldigt kassa men lyckades få en bild på pingvinerna som jag ändå blev rätt nöjd med. 

 

 

På eftermiddagen hade vi bestämt träff med en japansk tjej som knappt kunde engelska - men som tur var kunde hon i alla fall franska vilket även min vän kan så kommunikationen löste ju sig ändå ganska bra! Vädret som hittills hade varit väldigt varmt vände helt plötsligt och det började regna... Dock fortfarande lika fuktigt och varmt, och la man till lite sådär giftigt regn blev ju allt bara perfekt... Hm. Men! Det var väldigt fint i Kobe och den japanska tjejen visade oss till China Town, där de serverade vad som såg ut som väldigt god mat, men jag gav mig inte på att smaka då jag tyckte grönsakerna såg väldigt skumma ut. Hade de inte varit där hade jag utan tvekan smakat på peking-ankan! Vi besökte några butiker och inhandlade något så vi kunde styla om naglarna när vi kom tillbaka till vårt "hem".

 

När vi återvände tillbaka till Osaka började vi fundera på vad vi skulle hitta på dagen efter, detta var vår sista natt i storstaden och vi skulle ta tåget till Kyoto på förmiddagen. Vi läste en del i guideböckerna och insåg att det skulle bli VÄLDIGT många tempelbesök! Men inte mig emot förstås, jag såg verkligen fram emot det!

 

För ett bra tag sedan fick jag höra talas om en utmaning på Sims 3, där det är meningen att man ska göra en så ful sim som möjligt, och sedan avla bort dessa fula dragen genom att endast ha ett förhållande med de simmar som bor i kvarteret, inga egenskapade alltså. Allt som allt kan man enkelt sammanfatta denna utmaning med följande regler:

 

1. Skapa den fulaste simmen du kan. Denna blir din startsim, som en "grundare" till en legacy.

 

2. Skaffa barn med denna simmen. Målet är att barnen ska bli så "ofula" som möjligt. OBS: de måste vara biologiskt släkt med "grundaren".

 

3. Fortsätta genom generationerna tills du har en sim som ser bra ut, dvs inte har behållt några av de fula dragen som din grundare hade. Ju tidigare du lyckas, desto bättre!

 

Min grundare fick heta Piggy Beaver. Väldigt vackert namn, eller hur? Och vacker var hon ju också:

 

 

Jag valde att flytta in Piggy i världen Starlight Shores, som följer med I Rampljuset. Hade inte spelat mycket alls där och kände för att utforska lite mer. Piggy gjorde genast det hon hade kommit dit för - att leta efter den snyggaste mannen i stan och sedan avla barn med honom *fniss*. Men Piggy blev väldigt besviken, här fanns ju absolut inga hetingar! Hon hade verkligen trott att hon skulle se någon så fort hon gick utomhus, särskilt då här ska bo många kändisar, men nejdå...

 

 

Sedan kom Piggy på den utomordentligt briljanta ideén att anställa en butler, det var ju sällan några av dem var fula, och vet ni vad, butlern som anlände visade sig vara en riktig snygging! Piggy höll inte tillbaka med vad hon tyckte och stirrade ut honom med ett läskigt smil på läpparna. Butlern såg inte alls särskilt bekväm ut...

 

 

Men Piggy fick som hon ville och de rullade snart runt i sänghalmen, butlern hoppades att han inte skulle bli krossad *host*. Och resultat - Piggy blev gravid! Synd bara att det inte var särskilt synligt. Dagarna gick och snart var det dags för bebisarna att komma. Och föresten så får ni ursäkta kläderna - de som spelar sims känner säkert väl till att man inte kan ändra på de gravidas klädstil och av någon anledning valde Piggy att ha dessa på sig när det var dags för förlossning.

 

 

Piggy kom hem med inte en, inte två, utan tre bebisar! Då Piggy inte gillade att ta hand om tre spädbarn plockade hon snabbt fram tre födelsedagstårtor och firade deras födelsedag en efter en. Redan nu kan man se att inte mycket av butlerns utseende har gått i arv...

 

 

 

Besviken över att alla barnen ärvt så mycket av hennes egna fulhet bestämde sig Piggy att göra ett försök till med butlern, och precis som förra gången blev Piggy gravid på första försöket - inget fel på fertiliteten här inte!

 

 

Första kullen blev snart större och bara desto fulare... Piggy höll tummarna att nästa omgång barn skulle se betydligt mycket bättre ut!

 

 

Snart var det dags för ytterligare en förlossning och butlern körde i ilfart mot sjukhuset med henne. Det visade sig att det även denna gången blivit trillingar! (Ja, att köpa fertilitetsbehandlingen som finns bland livslånga belöningar samt att läsa massa barnböcker, titta på barnkanaler och lyssna på barnmusik fungerar utmärkt) Som förra gången såg Piggy till att de blev småbarn direkt och äntligen! tänkte hon. Nu såg det faktiskt ljusare ut för här fanns det barn som minsann ärvt drag från pappa! Piggy skulle inte behöva bli gravid igen.

 

 

Tiden gick fort och den första kullen trillingar blev tonåringar - om de var fula som barn blev de bara desto fulare nu.

 

 

Även den andra kullen firade sin födelsedag, och här fanns det två möjliga pojkar som skulle kunna föra de finare dragen vidare. 

 

 

När barnen äntligen blivit stora nog att kunna flytta hemifrån samlade Piggy ihop dem utomhus. De skulle få veta vem av dem hon tyckte var finast och skulle få stanna kvar i huset - resten skulle sparkas ut omedelbart! Spänningen var olidlig... Och den utvalda blev... *trumvirvel*

 

 

...den mörkhåriga sonen från andra kullen, Bill! Bills bror Bull som egentligen hade varit hans enda konkurrent såg inte så jätteglad ut över sin mammas beslut.

 

Det finns bara ett land i världen som jag verkligen velat besöka, och detta var Japan! Var, för nu har jag ju varit där!

 

Mitt intresse för detta land väcktes när jag drogs in i manga-världen, vilket jag gjorde när jag var runt 13 år gammal. En vän till mig var väldigt manga intresserad och när hon fick reda på att jag inte hade en aning om vad manga var för något lånade hon ut två böcker till mig. Jag minns att den första mangan jag läste var Time Stranger Kyoko av Arina Tanemura. Jag var förstås väldigt förvirrad över hur böckerna var tryckta först - man var ju tvungen att läsa baklänges, dvs att man läser "sista" sidan först och fortsätter från det hållet, följer pratbubblorna och rutorna från vänster till höger. Men jag vande mig snabbt och snart hade jag läst en hel del manga!

 

Hur som helst, tillbaka till resan! En vän åkte till Sydkorea i vintras för att plugga, och vi bestämde oss för att resa någonstans nu i sommar - jag hade fått en skatteåterbäring som var ganska hög och en resa utomlands (som jag för den delen inte gjort på tio år) var äntligen möjlig! Vi pratade om bland annat Kina, Sydkorea och förstås Japan. Efter ett tags funderande var det klart för mig att det var till Japan jag ville (att det var så dyrt i Japan var väl det som fick mig att vilja fundera)! Dessutom hade min vän lärt känna folk som var bosatta där så vi hade möjlighet att bo gratis i Osaka. Allt som allt skulle det bli 4½ dagar (½ för att jag anlände på kvällen) i Osaka och nästan 4 dagar i Kyoto, Japans gamla huvudstad.

 

 

Jag hade som sagt inte varit utomlands (nej, Danmark räknas inte!) på tio år och det var även den enda gången som jag minns en flygresa, men knappt. Då flög vi till Turkiet och den resan varade inte mer än 2-3 timmar. Nu skulle jag själv, på egen hand, flyga till Dubai i Saudiarabien, en flygresa som tog 6h. Sedan skulle jag kunna hitta gaten till nästa flyg som skulle ta nästan 11h, innan jag var framme i Osaka. Och jag klarade det hur bra som helst! Med tanke på hur nojjig jag var inför detta så tycker jag att jag har rätt att vara stolt över mig själv! (Och så hade jag hur kul som helst på flyget med att utforska den här skärmen på sätet framför mig, kollade bl.a på Hunger Games, Battleship och Avatar.)

 

Jag behövde inte vänta mycket mer än en timme när jag träffade min vän på flygplatsen, hon hade tagit ett betydligt kortare flyg från Sydkorea. Det första som slog mig när vi gick ut från flygplatsen var värmen - jag hade precis bytt kläder och blev helt igenom svett direkt! Efter bussresan till området i Osaka där vi skulle bo blev det visst dags för en joggingtur mitt i storstaden - han som vi bodde hos och hämtade oss på flygplatsen var på väg att bli sen på jobbet. När vi var framme var jag fruktansvärt trött då jag inte sovit något alls sedan jag tog mig iväg mot Kastrup, men av någon anledning kunde inte huvudet stängas av. Så jag höll mig vaken hela natten - dels på grund av det men också på grund av att han vi bodde hos snarkade något så in i och min hals hade blivit väldigt torr på grund av air-conditionen och hade irriterande rethosta.

 

Dagen efter blev det en mumsig, sen frukost på restaurang, nämligen omurice! En japansk maträtt med ris och sedan omelett över, väldigt gott! Jag kämpade på med ätpinnarna, hade bara sett tutorials på youtube om hur man gör och kände mig väldigt klumpig, men enligt min vän var jag visst rätt så duktig, haha. Så lite stolt kände man sig när man lyckades skopa upp risen med de pinnarna! Då vi vaknat ganska sent blev det mörkt snabbt medan vi utforskade shoppingen kring Dotonbori. Det var så mycket liv ute och så himla häftigt, det var väl först då som jag verkligen insåg att, jag är ju i Japan!

 

 
Bild1: Jag har för mig denna plats kallas Namba, ett stort shoppingdistrikt. Shopping ftw!

Dagen efter att ha utforskat denna del av Osaka bestämde vi oss för att dagen efter ta tåget till Nara och se på tempel. Det skulle vara en plats värd att besöka enligt mannen vi bodde hos och efter en titt i guideboken var vi säkra på att vi skulle dit. Efter en mindre frukost satte vi oss på tåget, som tog ungefär fyrtio minuter. I Nara såg man betydligt många fler turister och därför fanns där fler platser för turistinformation och vi fick kartor som tydligt visade vilken väg man skulle ta om man ville se så mycket som möjligt på kort tid. Vi tog tacksamt emot kartan och började följa vägen. Där fanns förstås massor av butiker som sålde sånt som turister vill ha, nämligen souvenirer. Lyckades köpa till mig det mesta som familjen skulle tycka om där.

 

Snart fick jag se mina första tempel, och kameran fick jobba på. Det var så vackert att det var omöjligt att göra till rättvisa med min kamera!

 

 

Trots att vi hade kommit till Nara för tempelbesök fanns där något annat som vi snart stötte på och som visade sig vandra runt precis överallt i staden, fritt - nämligen rådjur! Jag blev så chockad när jag såg hur nära de stod människorna, att de dessutom förföljde dem verkade omöjligt. Sist jag såg rådjur var när jag följde med en annan vän till stallet där hon har sina hästar, och vi tog en promenad i skogen. Då flydde de genast så fort de märkte av oss! Men här förföljde, nej jagade, de människor. I alla fall de som hade något ätbart med sig! Om ni kollar på bilden ovan noga kan ni nog se något rådjur, när jag tog bilden hade jag ännu inte lagt märke till det!

 

Längst fram stod även en kvinna som sålde rådjurskakor, alltså kakor som man kunde köpa för att ge till rådjuren, inte äta själv. Lonely Planet påpekade detta väldigt tydligt och författaren till texten vi läste hade skrattat gott åt den turist han sett som åt av dem.

 

 

 

Hur som helst, förföljda av rådjur fortsatte vi gå och snart nådde vi Todaiji templet, ett av världens troligast största träbyggnad som innehåller en 16 meter hög Buddha-staty i brons, världens största Buddha alltså. Att kunna säga att man har varit där känns helt otroligt! Återigen kunde min kamera inte göra platsen rättvisa, man måste vara där för att verkligen kunna känna det otroliga med det hela!

 

 

  

 

Efter att ha upplevt detta hade vi svårt att tro att något annat i Nara skulle överträffa det, och vi hade förstås rätt. Men vi fortsatte vår vandring som ledde oss till ett skogsområde som var så långt ifrån en svensk skog man bara kan komma och alldeles underbart, med alla gamla träd och all mossa och de fina små tempel vi såg. Återigen väldigt vackert trots att min plötsliga hemska hosta störde all stillhet, lyckligtvis var vi långt ifrån några buddhistiska präster som var mitt i en meditation, haha! Tänkte avsluta detta inlägg med en bild på hur det såg ut längs med vägarna vi vandrade.

 

Då bloggen är helt ny tänkte jag att det kunde vara en bra idé att börja skriva om Yoshi, som är min underbara Lagotto Romagnolo valp! Okej, valp är han nog inte riktigt längre då han närmar sig ett års åldern med stormsteg, snarare en tonåring skulle man väl säga. En väldigt busig tonåring som nu i slutet av sommaren varit väldigt nyfiken på alla löpande tikar i närheten!

 

Yoshi är en renrasig Lagotto Romagnolo, och har då de typiska dragen för en sådan - aktiv, arbetsvillig, ska lukta på precis allt (och då menar jag verkligen allt, rasen är ju trots allt specialiserad i tryffelsök) och älskar att bära saker i munnen precis som så många apporterande hundar. Och sen förstås, då rasen också kallas för en italiensk vattenhund; han älskar vatten! Men typiskt för Yoshi skulle jag väl säga glädjen, han blir alldeles överlycklig när en efter en av medlemmarna i min stora familj kommer hem, och är som lyckligast när alla är hemma och det är fullt liv överallt. Det är sällan svansen hans inte viftar vilt åt sidorna!

 

 

Hur kom det sig att jag valde en Lagotto Romagnolo? Ja, jag är ju rätt begränsad, speciellt då jag fortfarande bor hos föräldrarna. Som så många hundböcker rekommenderar körde jag med uteslutningsmetoden, vad jag inte ville ha hos en hund. Till slut återstod bara raser från grupp 8 - stötande och apporterande vattenhundar. Mitt personliga självklara val av dessa återstående raser var faktiskt Golden Retrievern, men då fick jag ju tänka på de som bestämmer mest här hemma: mamma var inte alls för hundar som fäller medan pappa inte gillar dem större. Och en golden är ju av båda. Därför kom jag sedan in på lagotton, en medelstor hund som knappt fäller och dessutom passade in på sådant jag var ute efter: en aktiv hundras som med glädje för att arbeta.

 

Vad har jag för planer för Yoshi? Först och främst vill jag ha full koll på vardagslydnaden, som ännu inte sitter. Nu när han hamnat i "tonåren" är det mycket som vi får "börja om från början" med, som att gå fint i kopplet - är ju så himla mycket som distraherar, särskilt alla dofter andra hundar lämnat ifrån sig! Allra mest vill jag att vi ska finna glädje i agility, har tidigare sysslat med kaninhoppning själv och tvivlar inte på att jag skulle tycka om det, förhoppningsvis gör även Yoshi det! Att tränas i kantarellsök är något som också är av intresse.

 

Att skaffa hund är det bästa valet jag gjort på länge, trots alla motgångar som uppstod strax efter att jag fått hem min fina pojke. Praktiken i skolan uppstod strax efter att Yoshi flyttade in hos oss och jag hade först planer på att inte hämta honom från uppfödaren förrän efter dessa fyra veckors praktik. Så jag blev lovad hjälp hemifrån den här tiden och jag kunde lycklig ta hem min valp, 9 veckor gammal. Men den hjälp jag skulle ha fått var bristande och det var ofta jag fick komma med mutor för att ens få den hjälpen jag blivit lovad. Självklart ska jag inte skylla helt på andra - detta var minst lika mycket mitt fel. Uppfödaren erbjöd sin hjälp men det löste sig till slut ändå, och när praktiken äntligen var över var jag så glad att jag äntligen kunde fokusera mig på min lilla valp!

 

Jag hade tänkt vänta med att gå på kurser med Yoshi, dels då jag skulle vara ganska ofta på högskolan den terminen och mitt extra jobb tog över helgerna. De flesta kurserna som erbjöds krockade alltså med mitt schema, och jag väntade på att sommaren skulle komma. Men inte var jag snabb nog där heller - sommarkurserna fylls snabbt och de som hade plats var antingen väldigt dyra eller krockade med diverse saker som jag skulle hitta på. När jag till slut hittar en kurs som passar oss perfekt får jag snart ett mail tillbaka: kursen är full! Ja, det var bara att leta vidare, och till slut hittade jag Bonizas hundskola. Jag anmälde oss snabbt till deras valpkurs på måndags kvällarna, äntligen skulle vi på kurs! De håller till vid Arken Zoo ute i Svågertorp och dit kör ju bussen hela vägen hemifrån - men hör och häpna, igår fick jag mail om att butiken de har kursen vid har gått i konkurs! Har hört av mig till några andra kurshållare så vi får se vad som erbjuds i oktober. Sedan hoppas vi ju kunna gå på agilitykurser också!