yoshiii.blogg.se

Hittade nyligen en garnbutik som sålde nystan i storlek 1,5mm, har länge letat efter sådär tunnt och fint garn men inte hittat förrän nu. Var tvungen att virka något direkt och Aine var den som fick en ny outfit. Tycker det blev riktigt tjusigt, älskar pannbandet! <3

 

... men jag tror inte att känslorna är besvarade!

 

Aliyah väntar tålmodigt på att jag ska virka färdigt hennes nya klänning. Den ska bli långärmad och det är första gången jag kommer försöka mig på det, men tror nog det ska gå bra!

 

Fångade brevbäraren redan vid dörren och slet nästan paketet från hans händer - mina spel har kommit! Köpte dessa som en tidig julklapp till mig själv. Gissa vad jag kommer göra hela lovet! ;D

 

För drygt en vecka sedan kom jag över en annons på forumet Den of Angels, som visade en pukifee Ante, från företaget FairyLand. Detta företag var en av dem som jag besökte för några år sedan och som gjorde mig helt förälskad i deras småttingar. Ante var en av dem jag föll för först, och när jag äntligen kommit in i hobbyn på riktigt bestämde jag mig för att hon var en av de jag skulle skaffa år 2013. Och när jag såg annonsen tänkte jag att JA, henne ska jag ha!

 

 

Så jag kontaktade ägaren Pauline, som bor i Polen, och jag köpte henne! Lycka! Jag behövde bara vänta fyra arbetsdagar och idag levererades hon till min ytterdörr! Hon är helt perfekt och underbar, trots att hon har lite mer än ett år på nacken! Dessutom fick jag med en blond peruk och en tröja från den förra ägaren, peruken kommer troligen bytas ut senare mot en längre med flätor. Så, här kommer lite bilder från idag på min fina 16cm korta tjej, Mika!

 

 

För drygt två veckor sedan anlände min andra BJD, en Luts Kiwi Romance Version, syster till Eliza! Hon fick namnet Anju. Helt underbart fin <3 Och Eliza blev som förnyad med peruken jag skaffade till henne. Älskar mina två flickor!!

 

Som planerat satt jag imorse och sydde åt Eliza. Här är resultatet! :)

 

Här kommer lite fler bilder på Eliza, som jag redigerat i photoshop. 

  

 

 

 

 

...vad jag fick idag, levererat till min dörr! Iiiiih! Kunde knappt signera lappen så skakig jag var, haha! I fredags fick jag mail från försäljaren att dockan hade skickats och skulle normalt anlända inom 15-25 dagar. Gissa om att jag fick mig en chock!

 

 

Bort med kartong! Klippa och slita och till slut kunde jag lyfta lådans lock, och detta är vad jag fick se. "Kuddar, lyfta upp dem. Rosa, ja just det ja, peruken! Och åh, massa lappar, intressant, de står på kinesiska *kastar dem åt sidan*, åh, där är fötterna! Dockans fötter! Iiiiiihh!"

 

Hm, det var tur att ingen filmade det här, hehe.

 

 

Det var bara att långsamt och försiktigt klippa upp plasten som hon låg inlindad i, det gick så långsamt att det började bli irriterande, ville ju se henne! Och när plasten var borta till slut... så höll jag på att tappa andan!

 

 

Hon är såååå mycket vackrare i verkligheten än vad hon är på bild! Är verkligen helt såld! Satt säkert och stirrade på henne i fem minuter, Yoshi flåsade bakom nacken på mig och ville ha min uppmärksamhet, men nej. Tror inte ens bomb hade kunnat få mig att rycka till... ;) Älskar de mörkblåa ögonen jag fick med henne, hur fina som helst! Och av glas dessutom, helt perfekt! :)

 

 

 

När jag var färdig med att stirra sönder hennes ansikte plockade jag av baksidan på huvudet för att kika vad som fanns där inne. Ingen hjärna såklart (torr, jag vet) men plockade loss ögonen från häftmassan och bestämde mig för att prova ett par av akrylögonen, de bruna, och de satt hur bra som helst! Riktigt fint. Satte på peruken och skulle ta på henne kläderna när jag till min fasa insåg att i princip INGEN av klädesplaggen jag sytt passade!! Trots att jag varit så noggrann med måtten... Bara en satt bra, vilket är den gula klänningen med de randiga strumporna nedan. Titta så fiiin hon blev! :D Ska ta nya bilder med denna outfit när jag har fått hem den bruna peruken ^^

 

 

Och såhär fin blev hon i den rosa outfiten! Var bara tvungen att testa de rosa ögonen också och tyckte det blev helt otroligt fint <3

 

 

Efter att ha tagit hur många bilder som helst kom jag äntligen fram till vilket namn jag ville ge henne... Eliza! Tyckte det passade henne perfekt! :D

Imorgon är jag ledig hela förmiddagen och då ska symaskinen vara igång! Och nu ska jag se till att göra klänningar som passar, haha!

Väntar ännu på mail om min Doll-Love Yoyo är på G, inom 25 arbetsdagar är det lovat att den ska vara iväg och efter idag har det passerat 24. Har än så länge fått hemskickat de tre par skorna jag köpt samt ögonen, nu väntar jag på dockan och perukerna.

 

Om drygt en timme sitter jag och Yoshi på bussen mot Centralen, sedan är det en kort promenad och vi är framme vid Lodjurets Hundddagis, där Bonizas hundskola håller sina kurser. Skrev tidigare ett långt inlägg om att vi äntligen lyckats hitta en kurs vars tider passade oss och där det dessutom fanns platser kvar, tyvärr försvann inlägget innan jag hann publicera det då jag varit ifrån datorn för länge...

 

Detta blir tredje kurstillfället och jag tycker att det har varit väldigt lärorikt och intressant hittills. Tycker verkligen att det är synd att jag inte gått kurs med honom när han var yngre, då det finns sådant jag gjort fel omedvetet och han har därför vissa beteenden jag måste träna bort. Men bättre sent än aldrig och jag tycker redan det har blivit stora framsteg! Vi kommer arbeta mycket på att slappna av, då vi har svårt att hitta av-knappen (eller vad man nu ska kalla det) hos honom. Han stirrar som tusan och kan inte lägga sig ner på filten utan muta. Men som sagt börjar det bli bättre. Har arbetat mycket med klickern för att bygga upp mer positivitet kring hans namn och det gav nästan genast resultat. Tidigare kunde han ignorera mina kallelser länge (eller inte alls) men numera lyssnar han och söker kontakt nästan direkt. Han är väldigt snabblärd och arbetsvillig, det gäller bara att jag är mer uppmärksam och ser till att dra så mycket lärdom som möjligt av denna kurs!

Under kvällen, samma dag som vi spenderat uppe i bergen i Fushimi Inari, blev vi upphämtade vid en tågstation av en vän, som, om jag förstått det rätt, är född och uppvuxen i Japan men som även bott i Korea, där hennes ena förälder kommer ifrån. Av henne blev vi bjudna på en riktig festmåltid måste jag säga, OJ så gott det var! Tänk er fondue, fast med chopsticks och obegränsat av tunna strimlor med biff, i en soppa fylld med massa annat gott, bland annat udon-nudlar som jag tyckte var hur gott som helst (fast verkligen helt omöligt att fånga upp med pinnarna, höll på att bli lite smått tokig på de här übergoda tjocka nudlarna!). Maten värmdes upp av en elektrisk spis som låg i mitten av bordet. Vi åt och åt, ja, klämde till och med ner efterätt, och jag måste erkänna att jag fick dåligt samvete när vi sedan fick notan, vi som dessutom blev bjudna. Men hon var envis och vi fick hålla kvar pengarna i plånböckerna fastän vi helst hade betalat. Detta var en måltid jag sent skulle glömma!

 

 

Dagen efter var vår näst sista dag i Japan och Kyoto, och vi bestämde oss för att hinna med så mycket sightseeing som möjligt. Vi blev guidade och guiden höll sina planer lite hemlig, då han ville överraska oss med platserna vi skulle besöka. Vi besökte ett helt fantastiskt tempel, där kameror tyvärr inte var tillåtna. Där fanns hundratals vacka bronsstatyer, och jag hade gärna berättat namnet på detta tempel om jag hade kommit ihåg det. Men välkänt är det i alla fall.

 

Vi besökte senare ett annat tempelområde, men snart kom regnet. Och det var inte en liten skur heller, nej. Det verkligen ÖSTE ner, och blixtrade och dundrade och var samtidigt väldigt klibbigt varmt. Aldrig varit med om något liknande, ja, det kändes till och med som om blixten slog ner precis bredvid en. Fullkomligt öronbedövande var det, och sen hjälpte det väl inte heller att veta att regnet var giftigt och att folk faktiskt riskerar att bli flintskalliga(!) på grund av det. 

 

Snart, snart, snart, är min docka färdig och redo att skickas till Sverige! Väntar på ett mail som kommer antingen denna veckan eller i början av nästa (om de nu lyckas hålla sig inom den lovade tidsramen). Har fortsatt sy i längtan efter henne (har ännu inte kommit på något passande namn) och känner att det bara blir bättre och bättre! Har till och med skänkt bort några av de första försöken jag lyckades åstadkomma till mig syster, som blev helt till sig av lycka.

 

Mitt senaste försök var en kimono-inspirerad dräkt, där jag även kom att tänka på att fota processen. Tänkte att det kunde bli lite av en tutorial, trots att jag är långt ifrån kunnig inom sy-världen. Mest för skojs skull ;) Ursäkta de kassa mobilbilderna!

 

 

 

 

 

 

 

 

Alltså, all ära till Naruto (det finns inget som slår Naruto, inget!), men Fairy Tail är bara så himla bra! Min syster (hon som är 17 då, inte hon som är 6) har tjatat om att jag borde läsa den länge, länge, och bara för att hon tipsat om det har jag inte velat läsa. Vaddå, det är väl så syskon fungerar? Hur som helst började jag läsa den till slut, hemligt, då min syster råkar vara världens spoiler-mästare. Och oj, vad bra den är!

 

Visst, nu snackar jag mest om historian. Är inte så glad i att karaktärerna är antingen supersnygga (då snackar jag ballongpattar hos tjejerna och sixpack hos killarna) eller överdrivet skitfula. Men historian! Historian är så himla bra! Dessutom älskar jag de varierade karaktärerna, finns nog ingen jag tycker illa om. Eller jo, Fairy Tails mästare Makarov (kan han inte bara dö snart så att någon annan kan ta över, någon häftigare?!).

 

Jag faller lätt för dem karaktärerna som tidigare visat sig som onda, men senare blir goda, eller tvärtom. Som Gaara och Tobi/Obito/Madara, i Naruto. Eller som i Fairy Tail, då talar jag om Gazille och Luxus (eller Gajille och Laxus, de verkar byta namn hela tiden pga dåliga/olika översättare?!). Och sen älskar jag alla möjliga par man kan se i serien, är helt för en Natsu/Lucy relation, eller NaLu, som det står i rubriken.

 

Hmm, nu blev det mest bara babbel här känner jag. Är så dålig på att skriva om något jag verkligen tycker om utan att det blir rörigt!

 

Hur som helst, läs Fairy Tail! En riktigt bra manga serie, vilket också är tydligt på toplistorna på olika sajter, då dem är rankade inom top 5.

 

Denna veckan har jag längtat något så in i efter min BJD tjej, och bara genom att shoppa grejer och göra grejer till henne har jag kunnat stilla denna längtan (men bara lite!). Har beställt tre olika sorters skor från eBay: ett par läderstövlar i brunt, rosa läderskor med spets och ett par vita sneakers med körsbärsmotiv. Så himla gulligt! :3

 

  

 

Utöver det har jag shoppat ett paket med fyra par 14mm ögon i random färger, men fick senare läsa att det kan vara problem med vissa 14mm ögon på denna dockan då de fyller ut ögonhålorna nästan helt, så pass att ögonvitorna knappt syns. Beställde därför ett par 12mm ögon till i glas, rosa. Sedan har jag även beställt ett par randiga, rosa strumpor. Perukerna får vänta tills jag fått lön, har lagt till några i min bevakningslista!

 

Tänkte först även beställa kläder, men innan dess tänkte jag prova på att sy egna, för att se hur det går. Hade träslöjd i högstadiet och kan i princip inget om att sy, jag brukar oftast bara testa mig fram. Mamma som tidigare hade en hobbybutik på nätet där hon sydde och sålde barnkläder, har en massa tyg som bara ligger här hemma. Så jag plockade fram hennes symaskin och började testa, med BJD-dockans mått. Och det gick faktiskt! Här är andra resultatet:

 

 

Det första försöket blev förstås totalt misslyckad så bilden på den hoppar vi! Blev faktiskt nöjd med denna rosa, fast ja, stygnen ser ju för jäkliga ut... ;) Dessutom är denna Barbie som fick stå som tillfällig modell för klädesplagget smalare än vad min docka kommer vara så den hängde en del.

 

Mitt tredje försök hade för syfte att göra en lite mer långärmad klänning, jag lyckades väl lite sisådär. Fick klippa upp vid ryggen då jag knappt fick in tröjan genom dockans höft, och dessutom blev mudden runt halsen ett totalt misslyckande. Kommer få göra om denna!

 

 

Efter att ha slaktat en del av mammas tyger och rört omkring bland hennes fint sorterade högar (hon blev inte så glad när hon fick se röran) blev det en tur till Stoff & Stil. Tyckte mamma saknade ett utbud av tyll och spets så det var främst det jag var ute efter. Sedan att jag köpte hem en massa annat krimskrams blev bara en stor bonus!

 

Eftersom jag får hem min BJD inte långt från jul tänkte jag testa mig på att sy en outfit med lite jul-känsla. Den blev inte riktigt som jag hoppades på men fin ändå. Kommer troligen testa på något liknande igen.

 

 

Mest nöjd blev jag ändå med rosetterna jag gjorde till outfiten ovan. Har tidigare sytt sådana rosetter till kaniner så jag visste vad jag gjorde. Till skillnad från kläderna då, som jag bara gjorde utan någon direkt plan eller kunskap... ;)

 

Det är nog lätt att föreställa sig hur lycklig Yoshi blev när jag äntligen tog av kragen! Tog av den i torsdags och då hade det gått en vecka, egentligen tre dagar för tidigt enligt rekommenderingen men jag tyckte det var lika bra, han läkte fint och dessutom skulle kragen hela tiden gå sönder och såg rätt så hemsk ut.

 

Fotade fina vovven när han var ute i trädgården, glad över att äntligen slippa ha något jobbigt stort runt halsen! (Ja, jag lyckades hitta gömstället där mamma har sin kamera och snodde den... ^^,)

 

 

 

 

Dagen efter besöken i Nara och Kobe var det dags att bege sig mot Kyoto - och som jag hade längtat! Stortstadslivet i all ära, men det var de tempel och den gamla japanska kulturen jag ville uppleva! Förhoppningarna var stora - skulle jag möta några geishor, tro? Kyoto Station var för den delen enormt och man kunde färdas långt, långt uppför rulltrapporna, som aldrig verkade ta slut.

 

 

När rulltrapporna uppåt väl tog slut kunde man njuta av utsikten - som ni ser på bilden kunde man se större delen av Kyoto samt Kyoto Tower. Tycker det är så vackert att staden är liksom omringad av berg... Vår första mål i Kyoto var att besöka Nishiki Market.

 

 

Behöver jag säga att vi gick mycket de dagar vi spenderade i Japan? Nej, självklart inte. Vi gick, och gick, och gick... Jag har förmågan att släpa mina skor rätt så mycket i marken och mina relativt nya Reebok EasyTone är knappt användbara längre. Och för att inte tala om mina fötter! Blåsor överallt, inklusive ställen jag inte trodde man kunde få blåsor på. I Kyoto blev det dock värre. Vi gick upp, och vi gick ner, och massor med trappor! Och dessutom den värmen... Ja, till slut brydde man sig inte ens om att det bara vällde ut svett från varenda por på kroppen. Men vi tog i alla fall en del pauser, när jag tog bilden nedan satt vi vid en flod och svalkade fötterna.

 

 

Till skillnad från Osaka fanns här tempel överallt, det fanns så många att jag till slut inte orkade ta fler bilder. Plockade fram mobilen emellanåt men det kändes som att jag inte lyckades fånga hur vackert det egentligen var. Bjuder därför bara på en bild, som jag tog första dagen.

 

 

Vi begav oss sedan uppför (såklart, det kändes som om man bara gick uppför hela tiden!) en väg som ledde oss till ett tempel. Utsikten från templet var alldeles underbart, det var högt uppe och man kunde se Kyoto på långt avstånd! I templet testade jag någon sorts "fortune telling" som jag också läst om i manga, där jag fick hålla i en burk med en massa pinnar och skaka om denna, tills en pinne till slut trillade ut. Där står ett nummer, och det numret avslöjar vilken sorts "fortune" man fått. Min lapp som jag fick (självklart stod det på japanska men som tur var hade vi ju Yuko med oss) visade sig berätta att jag hade stor lycka, kändes ju bra! Min kompis hade däremot otur, en som Yuko uttryckte det som "very, very bad". Tydligen gör man så med dåliga "fortunes" att man knyter fast dessa på ett ställe och hoppas att de inte slår in.

 

 

Det mörknar ganska tidigt i Japan tydligen, och vi begav oss till några barer. Jag är långt ifrån någon som förstått varför folk är så förtjusta i alkohol och kommer nog aldrig göra det heller. Låter det konstigt om jag säger att den första baren vi gick till i Kyoto var den första baren jag besökt i hela mitt liv? Ja, det är ju så. Tydligen skulle jag vara oartig om jag sa nej och jag hade väl inte annat val än att följa med. Inte för att jag hade något emot det egentligen, det var ju trevligt sällskap och roligt att träffa nytt folk!

 

 

Roligast för kvällen var ju att få se japanerna dansa traditionell japansk dans. Många tog denna dansen på riktigt allvar och var fullt fokuserade, medan andra flummade runt lite sådär ganska fulla. Men riktigt roligt hade dem ju allihopa och det var så underhållande att se dem! Ett försök gjordes att dra mig innanför denna ring av lyktor och dansa, men jag lyckades stå kvar där jag gjorde. Vilket var bra. För jag. Dansar. Inte. Någonsin!

 

 

Vi återvände till Hana Hostel sent, sent på natten. Min säng var inte bäddad och jag var rädd att jag skulle störa de andra som sov, men jag lyckades väl till slut. Kan ju tillägga att detta var den första natten som jag faktiskt sov ostört, utan någon som helst hosta! Huvudet på kudden och allt blev svart direkt, så härligt!

 

Men det blev ändå inte mycket sömn den natten, då hostellet förväntade sig att vi skulle checka ut redan 8 (!) på morgonen. Detta var vi inte alls glada över, men vi gjorde ändå så att vi inte lämnade in nycklarna förrän 9. Inget märkte något, ingen skada gjord! Vi packade på oss alla väskor igen och gick nerför gatan. Där låg nämligen Taro Cafe, hostellet vi skulle spendera våra två sista nätter i Japan. Men vi stannade inte där längre än att vi lämnade väskorna och betalade, för nu skulle vi till Fushimi Inari, ett shintotempel i Fushimi-ku. Och här snackar vi OTROLIGT! Där fanns säkert tusentals och tusentals röda torii-portar, som ni kan se på bilden nedan.

 

 

Om jag tyckt att vi gått mycket tidigare så var det mot hur mycket vi fick gå här - dessutom var det bara en massa trappor uppåt och för att göra saken värre kändes denna dagen som den varmaste vi hade upplevt sedan vi anlänt här! Jag flåsade och svettades och var på väg att ge upp varje gång en trappa såg ut att nå sitt slut, bara för att mötas av ännu fler trappor! Men nu ska jag inte klaga om detta, för naturen där var helt fantastisk och det var väldigt intressant att se alla statyer. Jag skäms lite grann för att jag inte kan namnet på alla de saker jag sett, men bland dem jag faktiskt kan namnet på var Kitsune-statyerna som vi fick se överallt, de flesta av dem med någon slags tyg (kläder) över sig.

 

 

På vägen nerför (äntligen!) såg vi en lapp som varnade om vilda apor, och hur man skulle agera om någon av dem blev för närgångna (de kan bli väldigt aggressiva). Vi började genast titta efter dem, men kunde tyvärr inte se några. Har fått höra att när man väl får syn på en apa kan man lätt få syn på många fler, då de rör sig i flock. Men det fanns inga synliga apor den dagen, tyvärr!

 

Oj, som jag har suktat efter en egen BJD, i flera år faktiskt (ända sedan jag kom i kontakt med mangavärlden). De är så oerhört fina och jag, som lätt faller för ett intresse och kan hålla på med det väldigt länge, har drömt om dagen då jag håller i min alldeles egna! Självklart skulle den vara så personlig som möjligt med kläder, face-up och hårstil jag själv fixat. Jag antar att jag är väldigt kreativ av mig och samtidigt älskar sånt här!

 

Men oj, så dyra de är, dessa dockor! Suck... Har besökt bland annat Iplehouse, FairyLand, Doll-Love, Luts och några till jag inte minns namnet på, och letat efter en mindre tjej på 25cm. Pengarna har jag inte haft (är fruktansvärt dålig på att spara!) men... Nu! Nu har jag minsann pengarna!

 

Denna underbaring hittade jag på eBay och kommer från Doll-Love. Hon kommer vara ganska naken när jag får henne men hon är åtminstone sminkad och har med sig peruk och ögon i lådan. Från Kina kommer hon färdas så det tar sin lilla tid innan jag slutligen får henne! Längtar oerhört mycket!

 

Imorse väcktes man som vanligt av sin fina valp som inte är valp mycket länge till. Vår morgonritual går till som så - Yoshi väcker mig med lite gnäll från sidan av sängen, jag hälsar = klartecken att han får hoppa upp i min säng och kela en stund. Han stretchar bredvid mig innan han till slut lägger sig tätt intill mig och vill bli kliad på magen. Så brukar vi mysa i cirka en kvart innan det blir dags för en morgonpromenad. Efteråt är det dags för frukost.

 

Men denna morgonen såg lite annorlunda ut, för när Yoshi väckte mig reste jag mig direkt och gick ut med honom. Han skulle tröttas ut direkt på morgonen med lite söklek och spring, och han blev ännu mer förvirrad när han får se en tom matskål i köket efteråt. Blir det ingen frukost? Inte hade han fått någon kvällsmat dagen innan heller.

 

Idag var det nämligen dags för kastrering! Lämning skulle ske mellan 8-9 och vi hade fått veta att han inte fick lov att äta något. Efter en biltur till veterinären i Haga där familjen lämnat över både katter, kaniner och hundar tidigare, gick vi en liten runda utanför på gräset så han fick kissa och markera av sig ordentligt. Han vägdes, 16,1 kg, sedan var det dags att gå. Yoshi fick snällt följa med djurskötaren.

 

När jag kom hem igen gjorde jag något riktigt korkat. Jag kollade på en video där de kastrerade en hund på youtube. Gör inte om mitt misstag.

 

Klockan var två när vi skulle bege oss för att hämta honom. Jag hade många funderingar kring hur Yoshi skulle vara när vi kom; bilden av hur han hade svansen mellan benen och pep på grund av smärta och krage runt halsen var helt klart överlägsen. Men det visade sig att jag hade inte verkar ha full koll på min egen hunds mentala styrka för när jag hör honom närma sig möts jag av en dragande hund som bara vill bort, bort, bort från djurskötaren och upp i mitt ansikte så han kan pussas och piskas med sin vilt viftande svans! Oj, så pigg och lycklig han såg ut!

 

Och sen kunde man förstås inte låta bli att skratta - var man klumpig redan innan blir man bara desto klumpigare med en stor krage runt halsen och lite smått vingliga ben efter att ha vaknat upp efter sövning. Han slog i stolpar och träd och bilar och buskar - ja, till och med marken för är man än doft-tokig lagotto är marken den bästa platsen att sätta nosen på. Efter att ha hälsat glatt på alla där hemma slocknar man som ett ljus på mattes säng.

 

Dagen efter Nara bestämde vi oss för att hålla oss till Osaka, för lite mer shopping! Under dagen blev vi guidade av mannen vi bodde hos ute i staden innan han begav sig och vi vandrade vidare på egen hand. Först besökte vi Tokyu Hands, där de hade väldigt intressanta grejer. Japaner har allt en skum humor! Dessutom fick jag reda på en ganska intressant sak denna dagen, nämligen att det är väldigt vanligt i den asiatiska kulturen att när en tjej är ute med sin pojkvän på shopping, så betalar killen allt! Är väl ganska praktiskt för tjejerna, antar jag.

 

Och just det ja, under vår guidning besökte vi ett manga ställe, med sju våningar! På de fem nedre våningarna hittar man allt en manga- och spelnörd (som mig) kan önska sig, dock köpte jag inget därifrån vilket jag nu i efterhand ångrar djupt... Måste ju också berätta att de två översta våningarna var väl mest för de mer perversa manga nördarna, nämligen två våningar porr. Hm, ja det var väl... intressant. Särskilt 3D-versionen de hade på skärmen intill kassan.

 

 

Vi höll oss till Namba shoppingdistrikt även fram emot kvällen, där det för min del blev frozen yoghurt för första gången (mums!) och förstås mer shopping! Köpte mig en tröja med en jättesöt katt på och öronhängen med tre delar, den tredje kommer användas så snart jag skaffat mig ett nytt hål, vilket bör vara snart! I Tokyu Hands blev det en del presenter till folk därhemma.

 

Efter en del tvister om vart vi skulle dagen efter bestämde vi oss till slut för ett besök till Osaka Aquarium, även kallat Kaiyukan. Har själv inte sett andra akvarium än den på Universeet i Göteborg så för mig var det väldigt spännande! Och så skulle jag ju få se en valhaj!

 

 

Det var väldigt fint i akvariet och jag fick se många arter jag aldrig sett förut, vilket var oerhört spännande! Mycket folk var där också så jag fick pressa fram mitt huvud bland folk för att kunna komma fram för att se något, tur nog att jag är lite längre än de flesta japaner och kunde se över deras huvuden emellanåt! Bilderna jag tog blev väldigt kassa men lyckades få en bild på pingvinerna som jag ändå blev rätt nöjd med. 

 

 

På eftermiddagen hade vi bestämt träff med en japansk tjej som knappt kunde engelska - men som tur var kunde hon i alla fall franska vilket även min vän kan så kommunikationen löste ju sig ändå ganska bra! Vädret som hittills hade varit väldigt varmt vände helt plötsligt och det började regna... Dock fortfarande lika fuktigt och varmt, och la man till lite sådär giftigt regn blev ju allt bara perfekt... Hm. Men! Det var väldigt fint i Kobe och den japanska tjejen visade oss till China Town, där de serverade vad som såg ut som väldigt god mat, men jag gav mig inte på att smaka då jag tyckte grönsakerna såg väldigt skumma ut. Hade de inte varit där hade jag utan tvekan smakat på peking-ankan! Vi besökte några butiker och inhandlade något så vi kunde styla om naglarna när vi kom tillbaka till vårt "hem".

 

När vi återvände tillbaka till Osaka började vi fundera på vad vi skulle hitta på dagen efter, detta var vår sista natt i storstaden och vi skulle ta tåget till Kyoto på förmiddagen. Vi läste en del i guideböckerna och insåg att det skulle bli VÄLDIGT många tempelbesök! Men inte mig emot förstås, jag såg verkligen fram emot det!

 

För ett bra tag sedan fick jag höra talas om en utmaning på Sims 3, där det är meningen att man ska göra en så ful sim som möjligt, och sedan avla bort dessa fula dragen genom att endast ha ett förhållande med de simmar som bor i kvarteret, inga egenskapade alltså. Allt som allt kan man enkelt sammanfatta denna utmaning med följande regler:

 

1. Skapa den fulaste simmen du kan. Denna blir din startsim, som en "grundare" till en legacy.

 

2. Skaffa barn med denna simmen. Målet är att barnen ska bli så "ofula" som möjligt. OBS: de måste vara biologiskt släkt med "grundaren".

 

3. Fortsätta genom generationerna tills du har en sim som ser bra ut, dvs inte har behållt några av de fula dragen som din grundare hade. Ju tidigare du lyckas, desto bättre!

 

Min grundare fick heta Piggy Beaver. Väldigt vackert namn, eller hur? Och vacker var hon ju också:

 

 

Jag valde att flytta in Piggy i världen Starlight Shores, som följer med I Rampljuset. Hade inte spelat mycket alls där och kände för att utforska lite mer. Piggy gjorde genast det hon hade kommit dit för - att leta efter den snyggaste mannen i stan och sedan avla barn med honom *fniss*. Men Piggy blev väldigt besviken, här fanns ju absolut inga hetingar! Hon hade verkligen trott att hon skulle se någon så fort hon gick utomhus, särskilt då här ska bo många kändisar, men nejdå...

 

 

Sedan kom Piggy på den utomordentligt briljanta ideén att anställa en butler, det var ju sällan några av dem var fula, och vet ni vad, butlern som anlände visade sig vara en riktig snygging! Piggy höll inte tillbaka med vad hon tyckte och stirrade ut honom med ett läskigt smil på läpparna. Butlern såg inte alls särskilt bekväm ut...

 

 

Men Piggy fick som hon ville och de rullade snart runt i sänghalmen, butlern hoppades att han inte skulle bli krossad *host*. Och resultat - Piggy blev gravid! Synd bara att det inte var särskilt synligt. Dagarna gick och snart var det dags för bebisarna att komma. Och föresten så får ni ursäkta kläderna - de som spelar sims känner säkert väl till att man inte kan ändra på de gravidas klädstil och av någon anledning valde Piggy att ha dessa på sig när det var dags för förlossning.

 

 

Piggy kom hem med inte en, inte två, utan tre bebisar! Då Piggy inte gillade att ta hand om tre spädbarn plockade hon snabbt fram tre födelsedagstårtor och firade deras födelsedag en efter en. Redan nu kan man se att inte mycket av butlerns utseende har gått i arv...

 

 

 

Besviken över att alla barnen ärvt så mycket av hennes egna fulhet bestämde sig Piggy att göra ett försök till med butlern, och precis som förra gången blev Piggy gravid på första försöket - inget fel på fertiliteten här inte!

 

 

Första kullen blev snart större och bara desto fulare... Piggy höll tummarna att nästa omgång barn skulle se betydligt mycket bättre ut!

 

 

Snart var det dags för ytterligare en förlossning och butlern körde i ilfart mot sjukhuset med henne. Det visade sig att det även denna gången blivit trillingar! (Ja, att köpa fertilitetsbehandlingen som finns bland livslånga belöningar samt att läsa massa barnböcker, titta på barnkanaler och lyssna på barnmusik fungerar utmärkt) Som förra gången såg Piggy till att de blev småbarn direkt och äntligen! tänkte hon. Nu såg det faktiskt ljusare ut för här fanns det barn som minsann ärvt drag från pappa! Piggy skulle inte behöva bli gravid igen.

 

 

Tiden gick fort och den första kullen trillingar blev tonåringar - om de var fula som barn blev de bara desto fulare nu.

 

 

Även den andra kullen firade sin födelsedag, och här fanns det två möjliga pojkar som skulle kunna föra de finare dragen vidare. 

 

 

När barnen äntligen blivit stora nog att kunna flytta hemifrån samlade Piggy ihop dem utomhus. De skulle få veta vem av dem hon tyckte var finast och skulle få stanna kvar i huset - resten skulle sparkas ut omedelbart! Spänningen var olidlig... Och den utvalda blev... *trumvirvel*

 

 

...den mörkhåriga sonen från andra kullen, Bill! Bills bror Bull som egentligen hade varit hans enda konkurrent såg inte så jätteglad ut över sin mammas beslut.

 

Det finns bara ett land i världen som jag verkligen velat besöka, och detta var Japan! Var, för nu har jag ju varit där!

 

Mitt intresse för detta land väcktes när jag drogs in i manga-världen, vilket jag gjorde när jag var runt 13 år gammal. En vän till mig var väldigt manga intresserad och när hon fick reda på att jag inte hade en aning om vad manga var för något lånade hon ut två böcker till mig. Jag minns att den första mangan jag läste var Time Stranger Kyoko av Arina Tanemura. Jag var förstås väldigt förvirrad över hur böckerna var tryckta först - man var ju tvungen att läsa baklänges, dvs att man läser "sista" sidan först och fortsätter från det hållet, följer pratbubblorna och rutorna från vänster till höger. Men jag vande mig snabbt och snart hade jag läst en hel del manga!

 

Hur som helst, tillbaka till resan! En vän åkte till Sydkorea i vintras för att plugga, och vi bestämde oss för att resa någonstans nu i sommar - jag hade fått en skatteåterbäring som var ganska hög och en resa utomlands (som jag för den delen inte gjort på tio år) var äntligen möjlig! Vi pratade om bland annat Kina, Sydkorea och förstås Japan. Efter ett tags funderande var det klart för mig att det var till Japan jag ville (att det var så dyrt i Japan var väl det som fick mig att vilja fundera)! Dessutom hade min vän lärt känna folk som var bosatta där så vi hade möjlighet att bo gratis i Osaka. Allt som allt skulle det bli 4½ dagar (½ för att jag anlände på kvällen) i Osaka och nästan 4 dagar i Kyoto, Japans gamla huvudstad.

 

 

Jag hade som sagt inte varit utomlands (nej, Danmark räknas inte!) på tio år och det var även den enda gången som jag minns en flygresa, men knappt. Då flög vi till Turkiet och den resan varade inte mer än 2-3 timmar. Nu skulle jag själv, på egen hand, flyga till Dubai i Saudiarabien, en flygresa som tog 6h. Sedan skulle jag kunna hitta gaten till nästa flyg som skulle ta nästan 11h, innan jag var framme i Osaka. Och jag klarade det hur bra som helst! Med tanke på hur nojjig jag var inför detta så tycker jag att jag har rätt att vara stolt över mig själv! (Och så hade jag hur kul som helst på flyget med att utforska den här skärmen på sätet framför mig, kollade bl.a på Hunger Games, Battleship och Avatar.)

 

Jag behövde inte vänta mycket mer än en timme när jag träffade min vän på flygplatsen, hon hade tagit ett betydligt kortare flyg från Sydkorea. Det första som slog mig när vi gick ut från flygplatsen var värmen - jag hade precis bytt kläder och blev helt igenom svett direkt! Efter bussresan till området i Osaka där vi skulle bo blev det visst dags för en joggingtur mitt i storstaden - han som vi bodde hos och hämtade oss på flygplatsen var på väg att bli sen på jobbet. När vi var framme var jag fruktansvärt trött då jag inte sovit något alls sedan jag tog mig iväg mot Kastrup, men av någon anledning kunde inte huvudet stängas av. Så jag höll mig vaken hela natten - dels på grund av det men också på grund av att han vi bodde hos snarkade något så in i och min hals hade blivit väldigt torr på grund av air-conditionen och hade irriterande rethosta.

 

Dagen efter blev det en mumsig, sen frukost på restaurang, nämligen omurice! En japansk maträtt med ris och sedan omelett över, väldigt gott! Jag kämpade på med ätpinnarna, hade bara sett tutorials på youtube om hur man gör och kände mig väldigt klumpig, men enligt min vän var jag visst rätt så duktig, haha. Så lite stolt kände man sig när man lyckades skopa upp risen med de pinnarna! Då vi vaknat ganska sent blev det mörkt snabbt medan vi utforskade shoppingen kring Dotonbori. Det var så mycket liv ute och så himla häftigt, det var väl först då som jag verkligen insåg att, jag är ju i Japan!

 

 
Bild1: Jag har för mig denna plats kallas Namba, ett stort shoppingdistrikt. Shopping ftw!

Dagen efter att ha utforskat denna del av Osaka bestämde vi oss för att dagen efter ta tåget till Nara och se på tempel. Det skulle vara en plats värd att besöka enligt mannen vi bodde hos och efter en titt i guideboken var vi säkra på att vi skulle dit. Efter en mindre frukost satte vi oss på tåget, som tog ungefär fyrtio minuter. I Nara såg man betydligt många fler turister och därför fanns där fler platser för turistinformation och vi fick kartor som tydligt visade vilken väg man skulle ta om man ville se så mycket som möjligt på kort tid. Vi tog tacksamt emot kartan och började följa vägen. Där fanns förstås massor av butiker som sålde sånt som turister vill ha, nämligen souvenirer. Lyckades köpa till mig det mesta som familjen skulle tycka om där.

 

Snart fick jag se mina första tempel, och kameran fick jobba på. Det var så vackert att det var omöjligt att göra till rättvisa med min kamera!

 

 

Trots att vi hade kommit till Nara för tempelbesök fanns där något annat som vi snart stötte på och som visade sig vandra runt precis överallt i staden, fritt - nämligen rådjur! Jag blev så chockad när jag såg hur nära de stod människorna, att de dessutom förföljde dem verkade omöjligt. Sist jag såg rådjur var när jag följde med en annan vän till stallet där hon har sina hästar, och vi tog en promenad i skogen. Då flydde de genast så fort de märkte av oss! Men här förföljde, nej jagade, de människor. I alla fall de som hade något ätbart med sig! Om ni kollar på bilden ovan noga kan ni nog se något rådjur, när jag tog bilden hade jag ännu inte lagt märke till det!

 

Längst fram stod även en kvinna som sålde rådjurskakor, alltså kakor som man kunde köpa för att ge till rådjuren, inte äta själv. Lonely Planet påpekade detta väldigt tydligt och författaren till texten vi läste hade skrattat gott åt den turist han sett som åt av dem.

 

 

 

Hur som helst, förföljda av rådjur fortsatte vi gå och snart nådde vi Todaiji templet, ett av världens troligast största träbyggnad som innehåller en 16 meter hög Buddha-staty i brons, världens största Buddha alltså. Att kunna säga att man har varit där känns helt otroligt! Återigen kunde min kamera inte göra platsen rättvisa, man måste vara där för att verkligen kunna känna det otroliga med det hela!

 

 

  

 

Efter att ha upplevt detta hade vi svårt att tro att något annat i Nara skulle överträffa det, och vi hade förstås rätt. Men vi fortsatte vår vandring som ledde oss till ett skogsområde som var så långt ifrån en svensk skog man bara kan komma och alldeles underbart, med alla gamla träd och all mossa och de fina små tempel vi såg. Återigen väldigt vackert trots att min plötsliga hemska hosta störde all stillhet, lyckligtvis var vi långt ifrån några buddhistiska präster som var mitt i en meditation, haha! Tänkte avsluta detta inlägg med en bild på hur det såg ut längs med vägarna vi vandrade.

 

Då bloggen är helt ny tänkte jag att det kunde vara en bra idé att börja skriva om Yoshi, som är min underbara Lagotto Romagnolo valp! Okej, valp är han nog inte riktigt längre då han närmar sig ett års åldern med stormsteg, snarare en tonåring skulle man väl säga. En väldigt busig tonåring som nu i slutet av sommaren varit väldigt nyfiken på alla löpande tikar i närheten!

 

Yoshi är en renrasig Lagotto Romagnolo, och har då de typiska dragen för en sådan - aktiv, arbetsvillig, ska lukta på precis allt (och då menar jag verkligen allt, rasen är ju trots allt specialiserad i tryffelsök) och älskar att bära saker i munnen precis som så många apporterande hundar. Och sen förstås, då rasen också kallas för en italiensk vattenhund; han älskar vatten! Men typiskt för Yoshi skulle jag väl säga glädjen, han blir alldeles överlycklig när en efter en av medlemmarna i min stora familj kommer hem, och är som lyckligast när alla är hemma och det är fullt liv överallt. Det är sällan svansen hans inte viftar vilt åt sidorna!

 

 

Hur kom det sig att jag valde en Lagotto Romagnolo? Ja, jag är ju rätt begränsad, speciellt då jag fortfarande bor hos föräldrarna. Som så många hundböcker rekommenderar körde jag med uteslutningsmetoden, vad jag inte ville ha hos en hund. Till slut återstod bara raser från grupp 8 - stötande och apporterande vattenhundar. Mitt personliga självklara val av dessa återstående raser var faktiskt Golden Retrievern, men då fick jag ju tänka på de som bestämmer mest här hemma: mamma var inte alls för hundar som fäller medan pappa inte gillar dem större. Och en golden är ju av båda. Därför kom jag sedan in på lagotton, en medelstor hund som knappt fäller och dessutom passade in på sådant jag var ute efter: en aktiv hundras som med glädje för att arbeta.

 

Vad har jag för planer för Yoshi? Först och främst vill jag ha full koll på vardagslydnaden, som ännu inte sitter. Nu när han hamnat i "tonåren" är det mycket som vi får "börja om från början" med, som att gå fint i kopplet - är ju så himla mycket som distraherar, särskilt alla dofter andra hundar lämnat ifrån sig! Allra mest vill jag att vi ska finna glädje i agility, har tidigare sysslat med kaninhoppning själv och tvivlar inte på att jag skulle tycka om det, förhoppningsvis gör även Yoshi det! Att tränas i kantarellsök är något som också är av intresse.

 

Att skaffa hund är det bästa valet jag gjort på länge, trots alla motgångar som uppstod strax efter att jag fått hem min fina pojke. Praktiken i skolan uppstod strax efter att Yoshi flyttade in hos oss och jag hade först planer på att inte hämta honom från uppfödaren förrän efter dessa fyra veckors praktik. Så jag blev lovad hjälp hemifrån den här tiden och jag kunde lycklig ta hem min valp, 9 veckor gammal. Men den hjälp jag skulle ha fått var bristande och det var ofta jag fick komma med mutor för att ens få den hjälpen jag blivit lovad. Självklart ska jag inte skylla helt på andra - detta var minst lika mycket mitt fel. Uppfödaren erbjöd sin hjälp men det löste sig till slut ändå, och när praktiken äntligen var över var jag så glad att jag äntligen kunde fokusera mig på min lilla valp!

 

Jag hade tänkt vänta med att gå på kurser med Yoshi, dels då jag skulle vara ganska ofta på högskolan den terminen och mitt extra jobb tog över helgerna. De flesta kurserna som erbjöds krockade alltså med mitt schema, och jag väntade på att sommaren skulle komma. Men inte var jag snabb nog där heller - sommarkurserna fylls snabbt och de som hade plats var antingen väldigt dyra eller krockade med diverse saker som jag skulle hitta på. När jag till slut hittar en kurs som passar oss perfekt får jag snart ett mail tillbaka: kursen är full! Ja, det var bara att leta vidare, och till slut hittade jag Bonizas hundskola. Jag anmälde oss snabbt till deras valpkurs på måndags kvällarna, äntligen skulle vi på kurs! De håller till vid Arken Zoo ute i Svågertorp och dit kör ju bussen hela vägen hemifrån - men hör och häpna, igår fick jag mail om att butiken de har kursen vid har gått i konkurs! Har hört av mig till några andra kurshållare så vi får se vad som erbjuds i oktober. Sedan hoppas vi ju kunna gå på agilitykurser också!